Vårresa 2015, Stockholm

Kamratföreningens vårresa maj 2015

Stockholms militärhistoria, Livgardets dragoners ombyggda stall och ridhus, guidning på K 1 mäss, Högvaktsbyte vid Kungliga slottet, information om vårt regemente av regementschefen, information om läget med Malistyrkan, fika på Livrustkammaren och ett trevligt umgänge med middag på Karlbergs slott – allt detta var målet för årets vårresa.

Efter en bussresa som startade i Skövde, stannade vi till vid Sjöhistoriska museet i kanten av Gärdet några timmar senare. Årets vårresa hade börjat. Vi var ett 35-tal livhusarer som samlades kring vår stockholmsguide för att ta del av lite militärhistoria från huvudstaden.

Stockholmsguiden var ingen mindre än livhusaren Claes Grafström, med en K 3 historia bakom sig som bland annat omfattar chef 5.skv och krigsplacering i Djärvbataljonen men också en historia som chef Livgardets dragoner 1991-93 och chef för Försvarsmusiken i Sverige under ett antal år. På ett trevligt och kunnigt sätt vandrade Claes med oss igenom en del av Stockholm som en gång i tiden var fylld av militär verksamhet. Vid 1900-talets början fanns åtta regementen förlagda innanför Tullarna, ända fram till 1927. Det är ungefär lika mycket förband som finns i hela Sverige i dag.

Claes Grafström mötte upp i kanten av Gärdet, strax intill FN-monumentet och minnesmärket över svenska veteraner som invigdes 2013 och vad kunde inte passa bättre än att Claes inledde med att prata om Gärdets betydelse för Försvarsmaktens verksamhet genom åren.

Ladugårds gärde, eller kort kallat ”Gärdet”, utnämndes till ett nationellt övningsfält år 1672 och redan samma år byggdes en skans i syfte att kunna öva strid mot befästningar. I augusti detta år genomfördes den första riktigt stora fälttjänstövningen i vårt land där ingen mindre än Karl XI deltog i övningen/utbildningen i hur man tar sig in i befästa städer. Från regementen kring Mälardalen deltog ca 3000 man och övningen som varade ungefär en vecka innefattade landstigning, spaning, strid och belägring av skans.

Efter landstigningar i Ladugårdsviken (Djurgårdsbrunnsviken) och en regelrätt batalj ute på öppna fältet följde en ”generalstorm” mot skansen. Det hela avslutades med att en öppning sprängdes i skansen med hjälp av en mina, en underjordisk sprängladdning. Övningarna var kanske överdrivet realistiska, särskilt i slutskedet då två man dog av sina skador. De som skadats belönades av kungen med dusörer och samtliga deltagare förplägades med öl och tobak. Dessutom fick varje man ett par välbehövliga skor. (ref SFV)

Under de närmast följande åren gjorde det skånska kriget (1674–1679) övningar på Gärdet obehövliga, men på 1680-talet blev Ladugårdsgärde åter övningsplats. Framför allt exercerades Livgardet, men även andra förband drogs samman för större övningar. I dessa deltog även förband från den finska rikshalvan.

Under Karl XIV Johans tid röjdes och planerades en större del av Gärdet för att även kavalleriet och artilleriet skulle kunna spränga fram här. Kungen höll mönstring och exercis under sommaren. Oftast såg han på från avstånd men 1818 byggdes den s k ”Borgen” på Gärdet  som blev u-plats för övningsledningen o Kungen. För att komma till Gärdet när Rosendals slott var byggt, red Kungen på en särskild byggd bro över Djurgårdsbrunnskanalen vars brorester man fortfarande anar i höjd med Sjöhistoriska museet.

Karl XIV Johan bedömde redan som kronprins att förmågan att leda förband på högre nivå var dålig (känns detta igen i dag?), och ville öva detta. 1833 genomfördes en övning med inte mindre än 11 000 man som sköt skarpt både med eldhandvapen och med artilleri. Efterhand som stridstekniken utvecklades började man snegla mot ett större fält att öva på och valet föll på Järvafältet som blev militärt övningsområde mellan 1905 till 1970.

Vi vandrade vidare genom 1860 års garnisonskyrkogård med engelska kyrkan (som flyttades dit 1913). Under perioden 1841-1915 begravdes här flera tusen soldater av vilka de allra flesta var unga pojkar, som vårdats och slutat sina dagar på Garnisonssjukhuset på Kungsholmen, nuvarande Landstingshuset. Även civilanställda och anhöriga till soldater är begravda här. Efter att Garnisonskyrkogården i Silverdal på Järvafältet invigdes 18 oktober 1914 flyttades gravsättningarna avseende militärer från Stockholms garnison dit. På 1860 års Garnisonskyrkogård finns endast 59 gravstenar bevarade. Bland annat finns här manskapsgravar för Kungl. Svea Livgarde (I 1), Kungl. Göta Livgarde (I 2), Kungl. Livgardet till häst (K 1) och Kungl. Svea Artilleriregemente (A 1), samt en grav för en furir vid H.M.K:s Norske garde.

Vidare förbi Fredrikshovs slott, ”det ofullbordade slottet”.  Den ursprungliga byggnaden uppfördes på 1660-talet, och användes som kungligt slott till 1783. Under 1780-talet användes delar av byggnaden som fängelse. Därefter har det bland annat fungerat som arsenal, kasern för Svea Livgarde och militär skola. Stora delar av slottet revs dock 1895 för att ge plats åt Oscarskyrkan, och har på grund av de många om- och tillbyggnaderna under 1700- och 1800- talen kallats ”slottet som aldrig blev färdigt”. Så kom vi fram till de enormt stora kasernbyggnaderna, ”tvillingkasernetablissemanget” vid Linnégatan där både Göta och Svea Livgarde huserade fram till 1939. Man kan bara föreställa sig vilket liv och rörelse det var här på den tiden.

Vi fortsatte i det underbara vårvädret förbi den Oxenstiernska malmgården.  År 1831 köpte Kronan malmgården för Kungliga Livgardet till häst behov och utökade på så sätt kasernområdet vid Storgatan. Husen fick nya funktioner; den södra flygeln blev marketenteri för underofficerare, och den norra användes som skosmedja och sjukstall. I Roseliuska bostaden inrymdes lägenheter och sjukstuga.

Vi fortsatte fram i samma område till kanslihuset och förläggningskaserner, ritade av Fredrik Blom och uppförda till Livgardet till häst. Regementet flyttade in här 1811 och kasernerna nyttjades ända fram till 1897 då regementet flyttade till Lidingövägen. Förband som senare nyttjat byggnaderna är 1897-1901 Andra Svea Artilleriregemente, 1902-1906 Vaxholms Grenadjärer och senaste militära hyresgästen var Positionsartilleriet 1903-1927. I dag ligger här Riksantikvarieämbetets huvudkontor i Stockholm.

Bussen, med föreningens ständige chaufför Mats Svenningsson vid ratten, tog oss ut till vår övernattningsplats, Solna hotell och vandrarhem. Efter att ha installerat oss och bytt om för middag, åkte vi in till Karlbergs slott där vi inledde med att koppla av lite på mässen i slottsbyggnaden som visade sig vara inrymd i just den våning som Claes Grafström bott i när hans far var chef för Krigsskolan. Efter en stund vandrade vi upp till elevmässen där vi åt en god och trevlig middag, naturligtvis inledd med lite sill och några husarsnapsvisor. Här uppenbarade sig ytterligare några livhusarer – trevligt! Några av oss återgick till mässen i slottsbyggnaden emedan andra följde med bussen ut till Solna.

Vaknade upp på samma plats gjorde vi i alla fall morgonen därpå och kosan ställdes till Livgardets kavallerikasern och stallar på Lidingövägen. Här mötte vår guide, livdragonen mj Peter Rosén, upp för att visa hur ombyggnationen av stallar och nybyggnationen av ridhuset blivit. Kamratföreningen blev verkligen imponerad av dessa praktiska och genomtänkta byggnader och vi gratulerade Peter Rosén, som lagt ner hela sin själ i detta, att ha kunnat påverka så att det blivit så bra som det är. Fantastiskt moderna stallar inrymt i de gamla stallbyggnaderna gladde alla hästkunniga deltagare.  Allt var genomtänkt ut i minsta detalj.

En av oss i kamratföreningen, Mats Svenningsson, tjänstgjorde som stallchef här i slutet av 60-talet och han kunde bidra med minnen från den tiden. Peter Rosén berättade inledningsvis om vår gemensamma historia fram till organisationen idag där Dragonbataljonen är en del av Livgardet på Kungsängen. Militärpolisjägarutbildningen (MPJ), som K 3 utbildade under sex år på 90-talet, övertogs ju av Livgardet och lever fortfarande inom ramen för en Säkerhetsbataljon. Kvar i stan på ”gamla K 1” (den beteckningen försvinner nog aldrig) finns ett Livkompani och en Livskvadron som bor i kasernen samt ca 70 militära och 28 polishästar som får njuta av tillvaron i de nyrenoverade stallarna.

Hästarna kommer till förbandet vid 3-4 års ålder och blir kvar där tills de är ca 18 år. Efter detta finns de hos en fodervärd fram till 20 års ålder då man erbjuds att köpa ut hästen om man så skulle vilja. Vi tittade på Peter Roséns ”egen” häst, musikkårens hästar, puk-hästarna, alla övriga högvaktshästar samt polishästarna och imponerades av hur väl allt fungerade. Att hästarna fortfarande finns kvar och att vi kan ha en beriden styrka för ceremoniella ändamål kan vi tacka ”Stiftelsen för beridna högvakten” för.

Efter stallet gjorde vi besök i det nya ridhuset som invigdes så sent som i maj 2014. Med en yta på 120 x 17 meter, med möjlighet att dela av lokalen och 750 sittplatser för åskådare så är detta verkligen ett efterlängtat tillskott på förbandet.

Efter denna uppskattade visning (Tack Peter!) lämnade Peter Rosén över föreningen till Johan Wennerholm, vars farfar faktiskt hade varit Livhusar, så vi var i goda händer! Johan startade sin militära karriär som MP soldat 1989 och har tjänstgjort inom MP verksamhet, säkerhetstjänst, ledning och underhåll sedan dess. Johan guidade oss genom historien med stöd av tavlor och föremål på mässen.

När vårt gemensamma regemente, Livregementet till häst, delades 1791 kom de gamla chefsporträtten att bli kvar vid Livregementsbrigadens kyrassiärkår (så småningom K 1) som bestod av kompanierna som låg närmast huvudstaden och som utgjorde tungt kavalleri. De andra två delarna av det gamla regementet, K 3 och I 3, fick starta sina fantastiska chefsporträttsamlingar från den tidpunkten, 1791. Därför var det extra roligt att se dessa gamla, en gång i tiden gemensamma porträtt.  Tack Johan för en trevlig guidning!

Nästa punkt på programmet var slottet och högvaktsavlösningen. Björn Rydh hade till och med ordnat så Kamratföreningens medlemmar fick en egen ”fålla” att stå under själva avlösningen. Regementet svarade för både avgående och pågående styrkor och det hela kommenterades av vaktavande majoren Henrik Beck-Friis för den stora publiken. Soldaterna var ett ”hopkok” av representanter från 7.bataljonen, 32.Undbat och regementets Hemvärnsförband.

Efter avlösningen hälsade regementschefen öv Dag Lidén välkomna i en lokal nere i Livrustkammaren och berättade positivt om vad som händer med våra förband. Övlt Lotsne, chef för Mali 02, informerade om läget i Mali där våra soldater svettas i den 51 gradiga värmen och gör ett utmärkt jobb. Vid midsommartid byter regementet personal så att en underrättelseskvadron löser av det Fallskärmsjägarkompani som varit på plats sedan strax efter nyår. I samband med denna tidnings utgivande torde ytterligare en avlösning skett till MALI 03.

Jens Ramhöj