Livregementets husarer (och dess föregångare)
Livregementets husarer härstammar från de ryttarfanor som sattes upp av Gustav Vasa 1536 i Uppland, Södermanland, Västmanland, Närke och Värmland. Dessa sammanfördes till två regementen vilka enligt 1634 års regeringsform sammanfördes till ett. Regementet benämndes från 1636 vanligtvis för Upplands ryttare. År 1667 upphöjdes regementet till livregemente och benämndes Kungl. Maj:ts Livregemente till häst. År 1791 om-organiserades Livregementet till häst till en brigad (Livregementsbrigaden). År 1815 blev Livregementsbrigadens lätta dragonkår självständig och fick namnet Livregementets husarkår. År 1816 fick samtliga svenska regementen ett ordningsnummer, där Livregementets husarer tilldelades № 3. År 1893 ändrades namnet till Livregementets husarer. Kåren var indelt främst i Närke och norra Västergötland. År 1914 justerades samtliga ordningsnummer inom armén. För Livregementets husarer innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen K 3. Fram till 1780 övade Livregementet på Kungs Ladugårdsgärdet i Stockholm och därefter på olika platser enligt nedanstående beskrivning.
Livregementets husarers historia berör således olika platser och i olika former.
Livregementets husarer är idag 2024 i full verksamhet och förlagt i Karlsborgs fästning, Skaraborg, Västra Götalands län.
För Livregementets husarer (och dess föregångare) finns på gamla förläggning- och övningsplatser ett antal minnesstenar resta:
Minnessten över Livregementets Grenadier Corps och de förband som övade på Utnäs Löt mellan 1780 – 1893 (U 01)
Stenen restes:
1915
Beskrivning:
Minnessten i granit.
På stenen graverat:
”Kongl Lifregementets Grenadier corps härstammande från Livregementet till häst hade sin mötesplats 1816 – 1893 på Utnäs Löt.
Övningsplats för Livregementet till häst (1780 – 1791), Livregementsbrigaden (1792 – 1815)
Lützen, Lund, Clissow, Holofzin”
Historia:
År 1780 exproprierade Kronan mark och en mindre samling gårdar från Utnäs by i närheten av Västerås som mötes- och övningsplats för Konungens eget livregemente – Livregementet till häst. Övningsfältet benämndes ”Utnäs löt”. (Ordet ”löt” är synonymt med betesmark, hage, gräsvall).
År 1783 ägde det första regementsmötet rum. Därefter övades Livregementet till häst här vart annat år dvs 1783, 1785, 1787 fram till 1791.
1791 delades Livregementet upp i tre kårer under namnet Livregementsbrigaden. De tre kårerna i brigaden var:
- Livregementsbrigadens kyrassiärkår, som bestod av kompanierna som låg närmast huvudstaden och som utgjorde tungt kavalleri. Från 1815 namnändrad till Livregementets dragonkår.
- Livregementsbrigadens lätta dragonkår som bestod av Örebro, Fellingsbro, Östra Närkes och Vadsbo kompanier. Från 1796 namnändrad till Livregementsbrigadens husarkår.
- Livregementsbrigadens lätta infanteribataljon som bestod av kompanierna i Västmanland och från 1804 även Södermanlands kompani. Från 1795 namnändrad till Livregementsbrigadens lätta infanterikår.
Efter 1815 fortsatte Husarkåren och Grenadjärkåren att öva på Utnäs löt medan Dragonkåren började öva på Pollacksbacken i Uppsala. 1843 slutade Husarkåren att öva på Utnäs löt och flyttade i stället verksamheten till Sannahed mellan Kumla och Örebro i Närke. För Grenadjärkårens del förblev Utnäs löt den ordinarie mötesplatsen fram till 1893 då även de flyttade till Sannahed. Vid Utnäs löt fanns även en remontdepå (inkörning och inridning av unghästar) under åren 1885–1925 och 1941–1955.
Minnessten över Livregementets husarer på Sanna hed (T 02)
Stenen restes:
1920
Beskrivning:
Minnessten i granit.
Lägesbeskrivning:
Kartbeskrivning:
Minnesstenen står i södra delen av den gamla lägerplatsen Sanna hed, belägen mellan Hallsberg och Kumla och i närheten av trevägskorsningen Kungsleden – Sannahedsvägen – Pålsbodavägen. Stenen restes av regementet i samband med att regementet flyttade till Skövde.
Historia:
Den 19 oktober 1815 förvärvade kronan mark för en ny mötesplats vid Sanna hed. Denna utnyttjade dock först endast av Nerikes regemente medan Livregementsbrigadens lätta Dragon Corps (namnändrat 1796 till Livregementets husarcorps) – alternerade mellan Utnäs Löt, Axevalla hed, Ladugårds gärde och Mosås fram till 1843. Från 1846 utnyttjade Livhusarerna södra delen av Sanna hed. Expeditionen, skolor och remontutbildning var under större delen av 1800-talet förlagda till Örebro.
För att hugfästa minnet av tiden på Sanna hed utgick ett upprop om ”hopsamlade av medel för att resa en sten vid randen av källan”. Detta upprop var bland andra undertecknat av Prins Eugen, före detta riksmarskalken friherre Fredrik von Essen och före detta sekundchefen generalmajor Gustaf Nyblaeus. Den 1 augusti 1920 avtäcktes med stor pompa och ståt en tre meter bred och två meter hög minnessten på vilken avbildats en ryttare i fyrsprång med dragen sabel. Texten under ryttaren lyder: ”Till minne av den tid Sanna hed var Kungliga Livregementets husarers mötesplats restes denna sten under sommaren 1920”.
Förslag och modell är framtagen under överinseende av prins Eugen själv som deltog i invigningen. Modellens skapare är skulptören Carl Hultström. 1904–1905 flyttade Livregementets husarer in i det nybyggda etablissemanget i Skövde.
Minnesmärke över K 3 livskvadron i Fellingsbro (T 04)
Beskrivning: Minnesmärket i järn på sockel av granit rest år 1948. Överst lilla riksvapnet utan sköld och under detta en medaljong med en ridande husar under anfall. Stenen restes 6,2 km NV Fellingsbro kyrka.
Stenen restes:
1948
Historia:
Under den ridande husaren står: Till minne av ryttare vid Kungl Livregementets husarer som gjort rusttjänst i över 200 år inom Fellingsbro socken.
För rusthållet Känäs har nedanstående ryttare gjort rusttjänst i över 200 år. Dels vid Fellingsbro kompani av Kungliga Livregementet till Häst, sedermera Livskvadronen av Kunglig Livregementets husarer. Här hade de sitt torp.
Erik Rij 1691-1692, Lars Larsson 1692-1694, Erik Friberg 1695-1709, Anders Kjenström 1735-1777, Olav Kjenström 1777-1789, Anders Kjenström 1790-1807, Erik Holmqvist 1807-1829, Johan Käck 1829-1871, Gustav Käll 1871-1873, Ludvig Kjellman 1873-1886, Alrick Eriksson 1886-1892, Axel Forsberg 1893-1899, Ivar Käll 1899-1907.
Samlingsställen var Svillingeåsen och Gästgivaregården Olofsborg.
Övrigt:
På sockeln är en metallskylt fästad med kung Gustav VI Adolfs namnteckning samt år 1953, det år då Konungen besökte Fellingsbro på sin Eriksgata.
Minnesmärke över K 3 livskvadron i Fellingsbro (T 05)
Stenen restes:
1956
Beskrivning:
Minnessten av granit. På den mot VSV vända sidan finns överst en
cirkelrundfördjupning med reliefbilden av en husar till häst uthuggen i stenen. Under den en infattad metallplatta med nedanstående text. Under plattan står det 1956, det år då minnesstenen avtäcktes.
Historia:
Stenen är ett minnesmärke över de 97 ryttare som gjorde rusttjänst i över 200 år vid Fellingsbro kompani av Livregementet till häst sedermera som Livskvadron vid Livregementets husarer.
Minnesmärke över Livregementets husarer i Skövde (R18)
Stenen restes:
1984 av Livhusarernas kamratförening
Beskrivning:
Strax söder om T 2 kasernvalv i Skövde (f.d. husarkasernen). Minnesstenen är gjord av stenhuggare Sigvard Lindblom.
Historia:
I slutet av 1800-talet gick rykten om att Kungl. Maj:t skulle framlägga en proposition om det indelta rytteriets omändrande till värvad trupp i vilket samband kavallerietablissemang skulle uppföras på olika ställen i landet. Uteslutet var inte att Skövde, om staden upplät jord till övningsfält, skulle få Livregementets husarers, eller som vardagsbenämningen då ännu var Närkes husarers, skolor.
Under nyårsafton 1890 mottog staden ett telegram med innehåll att stadsfullmäktiges anbud antagits av Kungl. Maj:t innebärande att husarernas rekryt och remontmöte åtminstone under de närmaste åren skulle förläggas till Skövde. För att bräcka konkurrenterna, främst Örebro och Göteborg lät staden förutom ridhuset, iordningsställa bryggeriets arbetarbostäder till kasern. Hushållningssällskapets stallar norr kyrkogården och planen framför ridhuset ställdes till förfogande liksom ”södra exercisfältet” och ett årligt anslag.
År 1904 flyttade Livregementets husarer sin verksamhet från Sanna hed till Skövde och från 1905 påbörjades verksamheten där.
Genom ett Kungligt brev från den 11 maj 1956 beslutades att regementet skulle reduceras med en bataljon, då utbildning av manskap för beriden tjänst skulle upphöra. (Vid denna tidpunkt omfattade bataljon cirka 600 hästar av olika kategorier). Dock var ett stort antal av dessa hästar redan utackorderade och placerade vid andra förband. Kvar vid regementet kvarstod endast 15 stamhästar, som bibehölls för befälets utbildning.
1956 var Livregementets husarer avsuttna och en bataljon hade utgått. Den kvarstående bataljonen organiseras till att utbilda jägarförband. Den till Svea livgarde förlagda utbildningen av fältpoliser överfördes till Livregementets husarer. Totalt uppgick den årliga utbildningen till 150 jägarsoldater på motorcykel och cykel samt omkring 200 fältpoliser.
Mellan 1956 och 1976 utbildade regementet motoriserade spaningsförband och militärpoliser. Från och med 1976 utbildade regementet en bataljon jägarsoldater ingående i Jägarbataljon Syd.
Under åren 1905 – 1984 var Livhusarerna förlagda i kasernen i Skövde med kasernområde på Gärdhems gård i södra delen av Skövde och ett övningsfält söder därom.
Inför försvarsbeslutet 1982 föreslog Överbefälhavaren (ÖB) att Livregementets husarer (K 3) senast 1985 skulle omlokaliseras till Karlsborg. 1984 flyttade Livregementets husarer in i Karlsborgs fästning och övertog myndighetsansvaret för Arméns fallskärmsjägarskola. Göta Signalregemente inlemmades i K 3.
Övriga minnesstenar knutna till vårt regementes historia
Minnessten över slaget vid Halmstad 1676 vid Kistinge gård
Lägesbeskrivning:
Kistinge gård
Stenen restes:
1928
Historia
Slaget vid Halmstad, även benämnt slaget vid Fyllebro, var ett avgörande slag under skånska kriget mellan Sverige och Danmark. Det stod vid Fyllebro utanför Halmstad den 17 augusti 1676, då en dansk kår besegrades i grunden. Med segern avvärjdes ett danskt hot mot Göteborg. I början av augusti marscherade en dansk trupp om 3 000 man mot Halmstad. Avsikten var att inta staden och sedan gå vidare för att hjälpa de norska trupperna vid Göteborg. Det uppstod nu en allvarlig situation för svenskarna och Karl XI beslöt att bryta upp från Växjöför att undsätta Göteborg, men fick under marschen begäran om förstärkningar frånkommendanten i Halmstad och vände därför trupperna dit.
Den danska armén fick order från kung Kristian V att dra sig tillbaka söderut, men svenskarna hade redan nått Knäred och inledde en snabb marsch mot Laholm för att förhindra danskarnas reträtt. Tidigt på morgonen den 17 augusti fortsatte danskarna marschen söderut, men fördröjdes av att de måste reparera Fyllebron, som de tidigare rivit.
Slaget inleddes mellan klockan åtta och klockan nio på morgonen. Slagfältet var sydstranden av Fylleån. Den var inte idealisk för vare sig anfallare eller försvarare, men det svenska kavalleriet kunde ställa upp sig islagordning som planerat. Den svenska slagordningen var konventionell med tvåkavalleriflyglar – den högra med kungen själv var något starkare än den vänstra – och medinfanteriet däremellan, när det anlänt. Artilleripjäser ställdes upp i mindre luckor islagordningen. Den danska slagordningen var likartad.
Striden var över på knappt en timme och inleddes troligen med ett danskt anfall. Det svenska kavalleriets högra flygel vadade över ån och anföll det danska kavalleriet i ryggen, vilket gjorde det möjligt förresten av den svenska armén att gå över ån. Den vänstra svenska flygeln, som var svagare än den högra, fick problem men fotfolket ryckte ständigt framåt. Striden mellaninfanteritrupperna var hård, men genom det svenska kavalleriets insatser drevs danskarna över ån.
Under tiden som det svenska infanteriet höll på att inta sin plats i slaglinjen ökades den danska artillerielden och det danska infanteriet inledde anfallet. Danska dragoner bröt sig ur slaglinjen och anföll Skaraborgsbrigaden innan denna hunnit inta sina platser, men anfallet slogs tillbaka. Sedan de danska befälen fallit flydde deras trupper över Fylleån efter tapper strid, där de utstått sjutton salvor från det svenska gardets musköter, och stora förluster. Gardets tredje bataljon pressade tillbaka en dansk bataljon över ån, vilket orsakade panik bland danskarna. Även mellan den svenska högerflygeln och den danskavänsterflygeln var striden het. Kung Karl, Ascheberg och Dahlbergh red i täten förhögerflygeln, varvid Ascheberg skadades av två skott i armen. Första linjen bestod av åtta kompanier ur Livregementet under befäl av överste Nils Bielke. Flygeln gick fram i galopp och anföll med blanka vapen i full karriär in i fiendens trupper, sedan pistolerna avfyrats (”à la française”). Bielke sårades under striden. Sedan det svenska kavalleriet slagit det danska tog de sig över Fylleån och angrep den danska centern i ryggen. Panik utbröt och de danska trupperna flydde över ån. Duncan lyckades inte få till en ordnad reträtt och samla trupperna till motstånd. Han såg sig därför tvungen att skicka en trumpetare tillsvenskarna för att meddela att han var beredd att lägga ned vapnen för att undvika en fortsatt slakt, vilket accepterades av kung Karl.
Minnesmärke över slaget vid Lund 1676
Lägesbeskrivning:
Monumentparken mellan Kävlingevägen, Norra ringen och Södra stambanan. Minnesmärke i form av en obelisk.
Stenen restes:
1893 på initiativ av historikern Martin Weibull i samverkan med De Skånska Landskapens Historiska Förening med budskapet om försoning mellan danskar och svenskar.
Konstnär:
Hugo Zettervall
Historia
Slaget vid Lund var ett fältslag under skånska kriget som stod den 4 december 1676 i ett område norr om staden Lund i Skåne. Striden stod mellan den invaderande danska armén bestående av ungefär 13 000 soldater under Kristian V och den svenska armén bestående av ungefär 8 000 soldater under Karl XI. Det är ett av de blodigaste slag som stått på nordisk mark. Förlusterna var cirka 70 procent på bådasidorna, 9 000 danska soldater och 5 000 svenska.
Livregementets husarer gjorde avgörande insatser under slaget under ledning av öv Nils Bielke och Konungen själv.
Kl 04.00 påbörjades övergången av Kävlingeån på isen vid Rinnebäcksvad.
07.00 var täten på de svenska trupperna framme i höjd med Stångby kyrka. Vid denna tidpunkt upptäckte danskarna vad som hänt och intog snabbt full stridsberedskap. Svenskarna fick då överge planen att anfalla det danska lägret och fortsatte mot Lund. Danskarna valde att från sitt läger öster om svenskarna även de marschera mot Lund.
Kl 08.30 möttes de båda arméernas förtrupper vid den så kallade Väderkvarnshöjden vid Lunds dåvarande norra stadsgräns. Efter en kort strid togs höjden av svenskarna. Omedelbart efter denna inledande strid möttes de båda arméernas huvudstyrkor med 2 000 ryttare på vardera sida mellan Väderkvarnshöjden (nuvarande kvarteret Bryggeriet) och Lerbäckshög (vid Monumentet).
Kl: 10.00 Efter hårda strider pressades danskarna bakåt och började fly mot sitt läger vid Skälshög och vidare mot Kävlingeån, förföljda av svenskarna med Karl XI i spetsen. Största delen av de danska trupperna och däribland kung Christian V räddade sig över ån och fortsatte mot Landskrona, men till sistbrast isen och hundratals danska soldater drunknade.
Mellan 15.30–16.30 stod slutstriden i terrängen mellan Norra Nöbbelöv och Vallkärra. De danska styrkorna blev nu hopträngda från alla håll av svenska styrkor. Det blev en kort men oerhört blodig närstrid mellan de utmattade trupperna. Dagen gick mot sitt slut och i det tilltagande mörkret lyckades resterna av den danska armén undkomma och dra sig tillbaka mot Landskrona.
Övrigt:
På Lilla Hyllie kyrkogård finns en informationstavla om det s k Hungerlägret där den svenska armén var förlagd före slaget.
Den 11 november kom den svenska armén till lilla Harrie och upprättade sitt läger kring byn. Därmed låg det svenska och det danska lägret inom synhåll från varandra på knappt fem km avstånd. Karl XI bodde själv i grannbyn Bernstorp.
Soldaterna bodde i enkla hyddor med tältduk som tak. I lägret fanns ursprungligen ca 12 000 människor, både soldater och civila. Svårigheter att få fram mat och andra förnödenheter, tillsammans med kyla och fukt, gjorde att många blev sjuka. Man talade på denna tid om fältsjukan som ett samlingsnamn på olika infektionssjukdomar som dåtidens sjukvård inte hade något botemedel för.
Totalt dog ca 3000 soldater under vistelsen där. Situationen blev alltmer svår och till sist fanns det bara två alternativ – lämna Skåne eller anfalla över ån mot det danska lägret. Båda alternativen var svåra – ett återtåg skulle lämna Skåne i danska händer och ett anfall var ett svårt vågspel. Till slut beslöts ändå att våga ett anfall. En avgörande faktor iför detta var att Kävlingeån hade frusit vilket gjorde det möjligt att gå över isen.
Söndagen den 3 december var första advent och i Lilla Harrie kyrka hölls gudstjänst för kungen och de högre officerarna. Predikstolen pryddes då som nu av den danske kungen Christian IV monogram och det var hans sonson Christian V som nästa dag väntade på andra sidan av Kävlingeån.På natten till den 4 december gick den svenska armén över den frusna ån. Den svenska armén bestod av omkring 8 000 man och den danska av omkring 13 000 man. Båda arméerna leddes av sina kungar, Sveriges Karl XI och Danmarks Christian V.
Minnessten över stupade i slaget vid Lund på N Nöbbelövskyrkogård 1676
Lägesbeskrivning:
Utanför kyrkans SV hörn
Minnesmärke av granit med platta av mässing.
Stenen restes:
1995
Historia
I samband med kyrkans tillbyggnad 1995 påträffades delar av en massgrav. Fyndet gjordes ca 20 m väster om kyrkan innanför den medeltida kyrkogårdsmur som numera är borttagen. På grund av den stränga kölden 1676 begrovs de stupade först i januari 1677.
Minnessten över slaget vid Landskrona 1677
Lägesbeskrivning:
På Tirups hed NV Billeberga, Hedvägen, Svalöv
Stenen restes:
1911
Minnesmonument av granit flankerat av två kanoneldrör genom bidrag av H. M. Konung Gustav V, Det kungliga huset, Krigsmakten och talrike medborgare från land och stad.
Text: Förfäders hjältemod manar efterkommande släkten att offra allt för fäderneslandet.
Historia
Slaget vid Landskronautkämpades den 14 juli 1677, cirka 12 kilometer öster om Landskrona mellan Tirup, Sireköpinge, Asmundtorp och Billeberga. Efter det misslyckadeanfallet mot Malmö hade Kristian V med den danska armén återvänt till Landskronatrakten.
Den 12 juli hade danskarna med 12 000 man tagit ställning på höjderna vid Rönneberga backar. Samma dag bröt Karl XI upp från Herrevadskloster sedan han fått förstärkningar från norra Sverige. Den svenska hären bestod av 10 000 soldater samt 4 000 uppbådade småländska bönder.
Striden stod den 13 juli mellan Torrlösa och KällsNöbbelöv och marscherade tidigt följande dag i riktning mot Tirup. Den danska hären hade ändrat ställning och stod dold bakom en jordvall, som från en punkt strax väster om Billeberga sträckte sig i riktning mot Hedegården. Den upptäcktes emellertid av Rutger von Ascheberg, som rekognoscerade framför armén.
Svenskarna marscherade då förbi Tirup varigenom den danska hären riskerade att rullas upp från flanken eller anfallas i ryggen. Kristian V och hans närmaste man, fältmarskalklöjtnant von der Goltz, lät då armén ändraställning. När härarna intagit slagordning hade de en sänka framför Tirup mellan sig.
Vid middagstid gick Karl XI, som befann sig ytterst på sin högra flygel med Livregementet till häst, till anfall. Inom kort vann denna flygel en avgörande seger över danska vänstra flygeln. När den flydde drogs även en del av den danska mitten med. Förföljandet pågick fram till Asmundtorp. Under tiden hade emellertid Kristian V med sin högra flygel fått klart övertag mot den yttersta delen av den vänstra svenska flanken. I denna strid stupade flygelns chef, fältmarskalk Simon Grundel-Helmfelt. Danskarna trängde ända fram till Tirup, där de småländska bönderna stod men vände tillbaka. Efter en ny sammanstötning såg Kristian V att hans vänstra flygels och mitts nederlag vara ofrånkomligt. Han drog sig då tillbaka över Billeberga och fortsatte reträtten till Landskrona.
Minnesstaty över slaget vid Helsingborg 1710
Lägesbeskrivning:
Stortorget i Helsingborg
Statyn invigdes:
1901 (det var då den enda ryttarstatyn som inte föreställde en kunglig person)
Text på statyn: Fosterlandet åt Magnus Stenbock, snillerik fältherre, Tapper krigare, ädel människa, stor i segern.
Text på sockelns sida: Narva 1700. Generalguvernör i Skåne 1705, Helsingborg 1710 Gadebusch 1712
Två minnesstenar över slaget vid Helsingborg 1710
Lägesbeskrivning:
Ringstorpsvägen, framför entrén till Ringstorps vattentorn.
Stenarna restes:
1) Vid 150-årsminnet av slaget, den 28 februari 1860, restes en blygsam minnessten av granit på Ringstorpshöjden i Helsingborg.
2) Vid 250 års minnet av slaget restes år den 28 februari 1960 ännu en minnessten av kommunen med text: Till erinran av Slaget vid Hälsingborg den 28 februari 1710 samt till minnet av svenska och danska krigsmän som där kämpade och föllo lät Helsingborgs stad på slagfältet resa denna sten den 28 februari 1960.
Historia:
Slaget vid Helsingborg stod den 28 februari 1710 vid Ringstorpshöjden nordöst om dåvarande Helsingborg. De stridande parterna var den danska invasionsarmén på 14 000 man, ledd av generallöjtnant Jørgen Rantzau, och den lika stora segrande svenska armén ledd av generalguvernören i Skåne, Magnus Stenbock.
Slaget hade sin upptakt när Danmark försökte utnyttja det svenska nederlaget vid Poltava år 1709 genom att på hösten samma år landstiga med en invasionsarmé vid Råå.
Då större delen av de svenska stridskrafterna hade utplånats vid Poltava, var styrkorna i landet i för dåligt skick för att bjuda tillräckligt försvar. Stenbock tvingades därför dra sig tillbaka till Småland, där en ny armé tränades upp. Under tiden ryckte den danska armén allt längre in i Skåne, med målet att inta flottbasen i Karlskrona.
Stenbock med den svenska hären framryckte söderut från trakten av Växjö. När Stenbock slutligen kunde tåga in i Skåne drog sig de danska trupperna tillbaka till Helsingborg, där det avgörande slaget sedan stod.
Den svenska framryckningsriktningen, söderut i riktning mot Höör, innebar problem för danskarna att veta var svenskarna planerade att komma. När svenskarna slutligen framryckte norrifrån tvingades den danska armén flytta förbanden på slagfältet vilket i sin tur gav den svenska hären en möjlighet att anfalla i den lucka som uppstod.
Slaget slutade i svensk seger och efterföljdes av en dansk reträtt från Skåne. Detta blev därmed Danmarks sista större kraftsamling att återta Skånelandskapen.
Minnesstenar över framgångsrika hästar vid K 3, Skövde (R 71)
Lägesbeskrivning:
Strax söder om sydöstra hörnet på T 2 kasern (f.d. husarkasernen)
Historia:
Hästsport var en mycket viktig del för befälet vid Livregementets husarer liksom vid många andra regementen. För ett antal av dessa hästar som utmärkt sig i tävlingar restes minnesstenar på olik platser på övningsfältet. Stenarna flyttades efterhand till en och samma plats i ”Gärdhems” trädgård vid husarkasernen i Skövde. När elevbostäder för Markstridsskolans elever skulle byggas där flyttades stenarna till den nuvarande platsen i den lilla parken vid sydöstra hörnet av kasernen.
Minnestavlor över omkommen personal i tjänst vid regementet
Lägesbeskrivning:
Minnesplats i Garnisonskyrkan, Karlsborgs fästning.
Historia:
Den första minnestavlan innehållande namn på officerare som under 1900-talet omkommit i tjänsten uppsattes på 1960-talet i det centrala trapphuset i Husarkasernen i Skövde. Minnesplattan flyttades i samband med regementets flytt till Karlsborg 1984 till Karlsborgs fästning och placerades i trapphuset i slutvärnets västra del (ingången till regementsstaben). I slutet av 2000-talet (00-talet) flyttades minnestavlan på initiativ av dåvarande informationschefen Jens Ramhöj till en speciellt uppförd minnesplats i Garnisonskyrkan i Fästningen och kompletterades även med ytterligare två tavlor. En tavla som hedrade de av regementets föregångare som avlidit i tjänsten under 15-, 16-, 17- och 1800-talen, samt en minnestavla för 2000-talet.